Juandrés Veras konst är precis vad titeln ovan antyder: tredimensionell. Hans verk leker med den klassiska (tvådimensionella) målningen och tar, på ett helt konkret sätt, ett steg ut ur ramen. Och det är just genom att bryta alla ramar, bokstavligt och bildligt, som Juandrés Veras konstnärskap får sin särprägel. I vissa verk tar sig tavlans föremål ut genom ramen, vissa andra har ingen ram över huvud taget – där får istället omgivningen fungera som en slags ram. Ett verk är exempelvis uppfört på ett hus – där får marken, och allt annat runtomkring huset agera ramar.

Vid det här laget kanske det är dags att närmare beskriva Veras konst för den som aldrig förut har sett den. Den är, kan man säga, som ett slags mellanting mellan skulpturer och traditionella tavlor. Den är rumslig på ett sätt inte ens de mest välgjorda verklighetstrogna tavlor är, men hans verk ger fortfarande ett intryck av att vara just tavlor. Kanske beskriver man hans konst bäst genom att säga att det är som att karaktärerna och föremålen på en tv-skärm har klättrat igenom den, rakt ut i vardagsrummet, utsuddade gränserna mellan det skapade och verkligheten.

The Mind is the Beast

Det kanske bästa exemplet på hur Vera försöker lösa upp gränserna mellan konst och vanlig verklighet är tavlan The Mind is the Beast (Me, Myself and I). I den lutar sig ett enormt huvud, med en pensel i munnen och en annan i handen, ut genom en ram och målar en annan person som sitter knäböjd och målar väggen vid sidan av ramen. En person som man, vid första anblicken, hade trott var målaren. Verkets underrubrik är övertydlig, verkets lekfulla sammanblandning av konst och konstnär är uppenbar. Själva tavlan har ingen ram, utöver den ditmålade, vilket förstärker 3D-illusionen.

Juandrés Vera bland andra 3D-konstnärer

3D-konsten är fortfarande i allra högsta grad i sin linda. Även om konstnärer som Juandrés Vera leker med illusionen av en absolut gräns mellan verk och verklighet så är dagens konstnärer långt ifrån den extrema realism som uppstod i Europa runt 1400-talet när man, i renässansens tidiga skede återupptäckte perspektivmålning. Kanske håller vi på att återupptäcka extremrealismen i bildkonsten, efter en lång epok av abstrakt konst och olika typer av surrealism, vilken har varat i snart hundra år. Den explosionsartade utvecklingen av avancerad ny teknik, inte minst 3D-skrivare som fortfarande är i utvecklingsstadiet, ger stora konstnärliga möjligheter.

3D-konstens framtid och potential

3D-konst är ännu ett relativt okänt begrepp, även inom konstnärskretsar. Det är även tveksamt om en konstnär som Juandrés Vera kommer vinna tillträde till konstens finrum. Hur 3D-konsten kommer att utvecklas återstår att se, och det är alldeles för tidigt att sia om dess framtid med någon större säkerhet. Vad som är tydligt är att modern teknik erbjuder helt nya möjligheter för konst av nya dimensioner. Och om konsthistorien är någon som helst guide verkar det högst troligt att vi förr eller senare kommer se en explosion av modern, tredimensionell konst, med tanke på människans kärlek till skulpturer.

Juandrés Veras konst i ett större sammanhang

Det verkligt intressanta i Veras och andra 3D-konstnärers konstnärskap är leken med den illusion som en traditionell tavla är. Den får en att fundera över vad konst egentligen är, och över vad man kan göra i den och med den. Vissa av Veras verk är roliga, andra är helt enkelt behagliga för ögat – men i ett större perspektiv än vad konst bör vara, en förhandling mellan konstnär och betraktare om vad verket faktiskt är, hur man ska betrakta och förhålla sig till det, och som med all konst är det öppet för diskussion.